Teatersäsongen står som bekant för dörren, och det trivsamt ackompanjerande höstrusket med den. DN kör därför idag en gedigen genomgång av vad landets teaterscener, med givet fokus på huvudstaden, har att erbjuda. Efter att redan ha sett favoriten Scener ur ett äktenskap på Dramatens lilla scen, en både överskattad och underskattad uppsättning där Livia Millhagen är det senare och Jonas Karlsson mest är en ansträngd Jonas Karlsson, känns det naturligt att följa upp med Höstsonaten senare i mitten av november (även denna gång i regi av Stefan Larsson, fanns det ingen intressantare regissör de kunde släppa lös på den store mästaren liksom?). Marie Göranzon, denna alltid lika ojämna aktris, föreföll mig till en början som ett ganska fantasilöst val till huvudrollen men har ju mer jag tänker på det utvecklats till ett mer tryggt val än tråkigt. Hoppet lever därmed för en mer träffsäker Bergmanuppsättning på Dramaten när Höstsonaten sätts upp för första gången i Sverige. (Pemiär på Dramatens stora scen den 14 november.)
Innan novembermörkret och Bergman är det dock dags för en annan återkomst. Thorsten Flinck gör nämligen efterlängtad, av mig åtminstone, nydebut som regissör när han tar sig an Peter Weiss Natt med gäster från 1963. Jag väntar mig en oberäknelig och modig pjäs med fokus på Flincks förmåga att låta sina karaktärer ta form och utvecklas genom sin situation. Jag har ännu inte på allvar reflekterar över varför men det finns något latent intressant i mötet mellan Weiss och Flinck. Jag antar att det ligger i mötet mellan Weiss politiskt laddade estetik och Flincks av svarta stänk färgade identitetskonstruktioner, här kan ett mycket intressant gestaltande ta form i och med att en karaktärsbetonad dramatik genom sin estetik uppgår i en politiskt förtätad miljö. (Har premiär på Södra Teatern ikväll.)
Måste även passa på att nämna in pieces på Stockholms stadsteater av den fantastiske Tim Etchells (se bilden). Med tanke på Etchells tidigare utflykter och experiment med kommunikation och den performativa konsten borgar onekligen denna lilla sammanblandning av dans och rörelse med skriven och improviserad lyrik för ett intressant framförande i gränslandet mellan teater och performance. (Visas endast 30/10 och 31/10 på stadsteaterns lilla scen.)
Andra intressanta premiärer under hösten är:
Innan novembermörkret och Bergman är det dock dags för en annan återkomst. Thorsten Flinck gör nämligen efterlängtad, av mig åtminstone, nydebut som regissör när han tar sig an Peter Weiss Natt med gäster från 1963. Jag väntar mig en oberäknelig och modig pjäs med fokus på Flincks förmåga att låta sina karaktärer ta form och utvecklas genom sin situation. Jag har ännu inte på allvar reflekterar över varför men det finns något latent intressant i mötet mellan Weiss och Flinck. Jag antar att det ligger i mötet mellan Weiss politiskt laddade estetik och Flincks av svarta stänk färgade identitetskonstruktioner, här kan ett mycket intressant gestaltande ta form i och med att en karaktärsbetonad dramatik genom sin estetik uppgår i en politiskt förtätad miljö. (Har premiär på Södra Teatern ikväll.)
Måste även passa på att nämna in pieces på Stockholms stadsteater av den fantastiske Tim Etchells (se bilden). Med tanke på Etchells tidigare utflykter och experiment med kommunikation och den performativa konsten borgar onekligen denna lilla sammanblandning av dans och rörelse med skriven och improviserad lyrik för ett intressant framförande i gränslandet mellan teater och performance. (Visas endast 30/10 och 31/10 på stadsteaterns lilla scen.)
Andra intressanta premiärer under hösten är:
Posts
No comments:
Post a Comment