Inleder ytterligare en serie postningar, denna dock utan egentligt slut. Under rubriken poesi tänker jag publicera små vackra saker helt utan kontext.
Tuesday, September 22, 2009
Friday, September 18, 2009
NYFW, del 6
Det har varit mycket snack om finanskris och en bransch i ekonomiskt fritt fall under den gångna modeveckan. Flera designers har uttryckligen framhävt hur deras kollektioner tagit ett steg tillbaka och riktat in sig på vad som kan tänkas dra igång försäljning snarare än att utforska mer ekivoka och utmanande uttryck. Ralph Lauren tog det hela till absurdum när han lät sig inspireras av den amerikanska prärien, en inspiration som snarare andades 30-tals-depression och till råga på allt resulterade i modeller iklädda en sliten 30-tals-look med tillhörande gubbkeps. Annars kan den avskalade ambitionen kanske tydligast urskiljas i kontrasten mellan renare färger och snitt och mer expressiva mönster, ofta blominspirerade sådana. Vissa kollektioner ägnade sig mer eller mindre exklusivt åt det ena eller det andra medan en majoritet på ett kreativt och inspirerande vis förenade dessa två disparata uttryck. Marc Jacobs lyckades exempelvis med att kombinera krusade kjolar med florans strukturer och färger med stilrena jackor och skapade på så vis en kollektion som både gav uttryck för ett slags sliten dekadens genom de blekta men ack så vackra kjolarna och en mer exekutiv cocktail-stil genom de mer stilrena och avskalade inslagen. Även Proenza Schouler lyckades kombinera elaborerade mönster med ett mer stilrent uttryck genom att låta starka färger ligga till grund för sin kollektion. Nyanser av blått, från gränserna kring turkos till lila, blandades upp med starka toner av gult och grönt i olika plagg som ofta lät bredare färgsjok mynna ut i färgrika växtlika mönster. Den beryktade finanskrisen till trots lyckades även en rad modehus, främst de större, presentera mer exklusiva kreationer. Chado Ralph Rucci och Oscar de la Renta framförallt men även Marchesa som hade några underbara cocktailklänningar i svart utsmyckade med rosetter och mönster i vitt samt galaklänningar som tog form ur lager av vackra strukturer i olika slag.
Min personliga favorit från veckan var annars Christian Cota som presenterade en både avskalad och stilren kollektion som främst bestod av underbara cocktailklänningar i ljusa färger. Knappast särskilt nyskapande kan tyckas men med sina luftiga siluetter och färggranna mönster slår kollektionen an en ton av eterisk skönhet. Med lätta material är det en kollektion som utstrålar en smakfull komfort utan att kompromissa med den estetiska visionen. Här så avslutningsvis kommer mina två favoriter från gårdagen samt några ytterligare favoriter från Christian Cotas kollektion.
Min personliga favorit från veckan var annars Christian Cota som presenterade en både avskalad och stilren kollektion som främst bestod av underbara cocktailklänningar i ljusa färger. Knappast särskilt nyskapande kan tyckas men med sina luftiga siluetter och färggranna mönster slår kollektionen an en ton av eterisk skönhet. Med lätta material är det en kollektion som utstrålar en smakfull komfort utan att kompromissa med den estetiska visionen. Här så avslutningsvis kommer mina två favoriter från gårdagen samt några ytterligare favoriter från Christian Cotas kollektion.
Thursday, September 17, 2009
Manifestdebatten och Elensky
Som en parantes noterar jag även hur Torbjörn Elensky "backat" i sin tidigare ganska hårda kritik mot det tidigare diskuterade litterära manifestet. Elensky som från början gick till motangrepp mot de sju författarna genom att skriva under det tradiga motmanifestet, menar nu att de sju författarna snarare gjort något produktivt genom att ställa upp ritklinjer för sitt skrivande. Han kritiserar dock de sju för användningen av begreppet modernism med hänvisning till att den litteratur som i manifesten kritiserats snarare är sprungen ur en modernistisk tradition än en del av den modernistiska litteraturen. Misstaget Elensky gör här är att av någon anledning dra slutsen att de sju manifestförfattarnas litteratur inte skulle ta form utifrån en modernistisk tradition. Jag skulle snarare hävda att denna återkoppling till ett romantiskt berättande uppkommer ur reaktionen mot en modernistiskt influerad litteratur. Den är dock, snarare än ett angrepp på ett modernistiskt skrivande, ett sätt att utveckla litteraturen vidare. En utgångspunkt utifrån vilken det litterära berättandet kan ta sig helt nya uttryck genom en dialektiskt utveckling med grund i såväl ett skrivande med börd i 1800-tals romanen som ett modernistiskt skrivande. Dessa båda är inte bara en rent historisk förutsättningen för att detta nya berättande skall kunna uppstå utan utgör i lika stor utsträckning den syntes som möjliggör för ett nytt berättande att ta form.
NYFW, del 4
Sista dagen på modeveckan idag, vilket innebär att höjdpunkter från torsdagens visningar kommer att inkluderas i den mer överskådliga och kritiska genomgång jag planerar att publicera imorgon fredag/i helgen. Om gårdagen kan kort sägas att Doo.Ri inte gjorde mig besviken. Trots en ganska enformig kollektion så upprätthöll Doo-Ri Chung troget sitt, vid det här laget, etablerade uttryck av stilrena klänningar och rena färger. Även Oscar de la Renta presenterade en stark kollektion där jag särskilt uppskattar klänningen i svart spets – det skall tilläggas att jag egentligen inte är så uppskattande av spets, trots min kärleksförklaring till en viss Valentino-klänning i ett tidigare inlägg. Jag lovar även att efter min kritiska genomgång av NYFW återvända till de områden jag egentligen hanterar bättre – litteratur, konst, vin etc. Dessa genomgångar har tagit alldeles för mycket tid i anspråk men jag kan samtidigt inte motstå att ge uttryck för min beundran och uppskattning av dessa vackra, i vissa fall enastående, kollektioner. Nedan följer ett utdrag av gårdagens favoriter.
Wednesday, September 16, 2009
NYFW, del 4
Jag inleder med att snabbt förfäras över de första bilderna ur filmatiseringen av The Picture of Dorian Gray (med titeln Dorian Gray). Jag hade väl aldrig några konkreta förhoppningar om projektet men att på ett så skamlöst vis göra vedervärdig Twilight-estetik av en litterär klassiker är ett hån mot såväl publik som Oscar Wilde själv. Något att istället glädjas åt är Sara Danius träffsäkra recension av J.M. Coetzee senaste roman Sommartid. Ett liv i provinsen. 3. Danius är alltid läsvärd, speciellt då hon ständigt lyckats förvandla den annars så fadda recensionsformen till lyhörd och substantiell kritik.
Åter till New York Fashion Week. En snabb titt föranleder slutsatsen att det var relativt divergerade uttryck på visningarna igår. Från expressiva färgkombinationer med kopplingar till 80-talet (Madonnas hårrosett etc.) hos Marc by Marc Jacobs till avskalade och minimalistiska snitt och färger hos Max Azira (som ur den kombinationen har lyckats skapa några enastående klänningar). Nedan följer mina favoriter från gårdagen.
Åter till New York Fashion Week. En snabb titt föranleder slutsatsen att det var relativt divergerade uttryck på visningarna igår. Från expressiva färgkombinationer med kopplingar till 80-talet (Madonnas hårrosett etc.) hos Marc by Marc Jacobs till avskalade och minimalistiska snitt och färger hos Max Azira (som ur den kombinationen har lyckats skapa några enastående klänningar). Nedan följer mina favoriter från gårdagen.
Tuesday, September 15, 2009
NYFW, del 3
Efter gårdagens visningar verkar, med rätta, Marc Jacobs vara namnet på allas läppar. Med lägre skor och oortodoxa accessoarer lyckades amerikanen med konststycket att på flera vis bryta mot normen för vad en vårkollektion bör innehålla. Inslag av japansk inspiration i samklang med mörkare färger i bylsiga kreationer som kombinerade militärjackor med längre kjolar låg till grund för denna spretiga men ack så stilsäkra kollektion. Nedan följer två favoriter tillsammans med andra höjdpunkter från gårdagen (se exempelvis det utsökt skulpturala i Douglas Hannants klänningar).
Monday, September 14, 2009
NYFW, del 2
Det fanns givetvis mycket fint bland de vår- och sommarkollektioner som presenterades i New York i helgen. Nedan följer, som utlovat, ett litet urval av ett antal utsökta skapelser signerade bland annat Richard Chai, Jason Wu, Rebecca Taylor och Karen Walker. Skarpare färger, främst mörkare gult och bleknande rött, verkar dominera tillsammans med mer ornamenterade mönster zygomorfa blomliknande slag. Jag gillar dock även de stilrena undantagen, med Chado Ralp Rucci i spetsen, som med en alldeles lagom hint av couture lyckas ta form som en ljuv kontrast mot andra mer trendtrogna skapare. Läs även Eric Wilson på NY Times träffsäkra analys/kritik av herrmodet.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
